Det kryper och drar i hela kroppen för att jag inte ska släppa på mina tårar.

Men andas jag ut, med magen.. så känner jag känslan ännu mer,
så jag går av.. bryter ut.

nu ikväll har jag gråtit så länge att jag tillochmed har tänkt samtidigt?! att jag börjar skratta, för att ändå känna denna känsla så mycket gör mig bara glad och levande.

inte fucking jävla konstigt att jag gråter.
du är ju den finaste killen jag har mött.
på alla sätt.